Lasse Mattsson /LM/ har stilla somnat in.

Lasse Matttsson vid 80-åradagen

.

.

.

/Kerstin Arghe har skrivit:/

Lasse Mattsson 1930 – 2018

Min medarbetare och vän sedan många år har idag, den 6 april, stilla somnat in. Man skulle kunna skriva en hel roman om Lasse – om hur han var och om allt han varit med om!
Han växte upp i Vasastan, och fick pianolektioner som han avskydde. Inte förrän Olav Fermelin visade honom hur man tog ut ackord, vaknade Lasse till liv och började spela – på gehör förstås – och bildade Black Bottom Stompers, ett av våra mest kända skolband i början av 50-talet.

/artikeln fortsätter – klicka här /

Efter studenten började han studera juridik, men fann snart att detta inte var något för
honom och tog ett sabbatsår. Under den tiden spelade han med en dansorkester på Västkusten, då han tvingades lära  sig läsa noter.
Lasse var en ordets man och, inte utan anledning, studerade han sedan till journalist.
Han började på Tidningarnas Telegrambyrå och tjänstgjorde sedan resten av sitt liv på Expressen.
Efter Leif Asps död sökte Povel Ramel en pianist och valet föll på Lasse, som spelade med Povel under ett år. Lasse var och förblev en stor beundrare av Povel och sjöng gärna hans visor, när man så begärde.
Under några år var Lasse också den som höll i underhållningen på stora scenen i Kungsträdgården. Dessutom var han medlem av Stallbröderna och under många år deras förste pianist.

Blev man vän med Lasse, hade man en vän för livet!

/Kerstin Arghe

På hans 60-årsdag var det en kollega på Expressen, som skrev ihop och läste upp följande dikt, hittad bland Lasses efterlämnade papper. Den ger verkligen en bild av Lasse, som är tagen på kornet.

Lasse Mattsson – 60
Bland många legender är han en,
han är också vår kollega och vän.
Klart han har en spänstig kropp
när blodet ersatts med ölomlopp.
TV:s högst mediokra propåer
förvandlar han till första klass tablåer,
texter som kryllar av spiritualitet
och en aldrig sviktande genialitet.
Han är TV-Expressens uppslagsverk
men kan också bli något av en bärsärk
när ändringar kommer och datorer pajar
eller när vi kolleger inget hajar.
Stava aldrig nånsin fel till ett namn
då tas du aldrig upp i Lasses famn.
Vi har alltid en gyllene regel:
Nämn för Guds skull inte ordet musik,
du förintas direkt av mördande kritik.
Den som inte spelar med Povel på scenen
kan precis lika gärna ta till benen
och den som ej kan förklara ett dimackord
får inte leka på Lasses gård.
Hans telefon kan glöda av hetta
när han talar med sin rätta,
men det kan lika gärna bli explosion
som om han brände sista bron.
Och när han ringer upp sin kära mor
kan hon plötsligt höra åskguden Tor.
Kortare stubin har ingen sett
Guiness Rekordbok har faktiskt mätt.
Han vet mycket för att inte säga mest
men som tur är inte alltid bäst.
Han är en grånad veteran
som fortfarande kan måla stan